Kjetils Blå Bølger

Make waves – Don’t float through life!

Trondheim Kunstmuseum og det norske flagget


Pontus Kyander og Trondheim Kunstmuseum har skapt oppmerksomhet ved å slutte å flagge med det norske flagget. Dette er neppe første gang Kyander skaper bølger og forhåpentlitgvis ikke siste gang. Jeg tror vi som er interessert i kultur vil oppleve at Trondheim Kunstmuseum blir langt viktigere og mer interessant i tiden som kommer. Jeg gleder meg.

På museets facebook gruppe  skriver Pontus Kyander ndette om beslutningen:

«From bombs to flags. Somehow the latter is just as engaging, judging from the attention on first our bomb threat, and now a flag debate. Imagine a future when no-one asks about your nationality first, but about your values, likings, mood. Imagine being greeted with: «Hi! Can you teach me something good or valuable, or tell me something interesting? Do you want to learn something from me?» How quickly we would grow and improve. I am sure we still need passports and nations a long while more. But imagining a good future for me is thinking of less borders, less restrictions, more exchange on all levels of human activity.»

Og om overgangen fra norsk til engelsk som språk for FB-gruppen:

»

Are you wondering why we post in English these days?
Much has changed lately, also the demography of our FB page. As for 20 july, our reach was more than 12.000 people, half of them English «speaking» on FB. We estimate the current reach of our FB page to between 15.000 and 20.000. Our «likes» have quadrupled in a couple of weeks, and 1/3 of them are residents outside of Norway. Similar figures apply to «reads» of our posts, and to people talking about them. We are a fast growing page in Norway, and even faster growing outside of Norway. To serve the people following us, or who potentially are interested in what we are doing, we need to use English.»
 
La det være sagt med en gang: Jeg er ikke enig i at bruken av det norske flagget er uttrykk for en negativ nasjonalisme. Tvert i mot er det uttrykk for en stolthet over å være norsk.
 
Men samtidig peker Kyander på noe viktig. Det er så mye som er langt viktigere enn hvor du kommer fra. Jeg er ikke bare nordmann. Jeg er også verdensborger og jeg har verdier, interesser og engasjement som er viktigere enn det å være norsk. Og når jeg besøker andre land oppdager jeg alltid hvor mye jeg har å lære fra menneskene som bor der. Ved å fjerne det norske flagget fra museet bidrar Trondheim Kunstmuseum og Pontus Kyander til at vi blir mer oppmerksomme på dette. Det er kulturens oppgave å provosere for å få oss til å tenke gjennom hvem vi er. Nettopp derfor er kulturens frihet så viktig. Ingen «majoritet», politikere eller myndigheter må få bestemme hvordan Trondheim Kunstmuseum eller andre kulturinstitusjoner skal opptre.
 
I en pressemelding i forbindelse med at Kyander ble ansatt som direktør ved museet uttalte han dette om hvorfor han tok jobben:
 
“Byen har et spennnende miljø for å arbeide med kunst. Den har et kunstmiljø og et intellektuelt miljø gjennom universitetet og Kunstakademiet samt forsknings- og kulturinstitusjonene som er samlet her. Trondheim har et enormt videreutviklingspotensiale i forhold til internasjonalisering.”
 
Og nettopp dette med internasjonalisering er et nøkkelord. På en høring som Sør-Trøndelag Høyre arrangerte i forbindelse med sitt programarbeid foran stortingsvalget noterte jeg blant annet disse punktene fra Pontus Kyanders innledning:
 
* Norge ekspanderer på kultursektoren og det finnes unge uttrykk og vitalitet ute i regionen, mer enn i hovedstadens tunge institusjoner.
* Kulturen er der for å gjøre samfunnet meningsfullt. Det forutsetter en høyere grad av profesjonalisering. Det betyr internasjonalisering.
* Den norske kunstscenen er nasjonal. Det erKø ut på gaten foran kunstinstitusjonene i Europa.Vi burde ha langt flere besøkende. Da må vi ha noe å tilby.
* Vi trenger en internasjonal infrastruktur og samarbeid med institusjoner ute i Europa. De spennende utstillingene som ikke finnes i Oslo.
*I Norge har vi de samme utstillinger på alle institusjoner som demokratisering og alle fremstår som like.
 
Dette er spennende tanker, som jeg håper Kyander og Trondheim Kunstmuseum får anledning til å realisere i årene fremover. Jeg tror at flaggsaken bare er startskuddet på en reise som kan vise seg å være svært spennende i tiden fremover.
 
Men det forutsetter at vi er tolerante nok til å akseptere en kunstinstitusjon som provoserer. Skal vi dømme etter noen av kommentarene på Adresseavisens oppslag om flaggnekten er det ikke grunn til å være for optimistisk:
 
«Kan vi ikke bare sende han ut av landet spå er vi kvitt tullingen!»
«Bare å boikotte Trondheim Kunstmuseum.»
«Har gjort litt research på denne Pontus. Fyren er godt plantet på den ekstreme svenske venstresiden. At han er imot nasjonale symboler er jo som forventet.»
 
Alt snakk om toleranse etter 22/7 er altså ikke like mye verdt to dager senere. Men jeg har tro på at disse representerer et lite mindretall. Vi kan mene hva vi vil om flaggnekten, men den har bidratt til en viktig debatt.
Advertisements

24/07/2012 - Posted by | kultur, Lokal politikk, Nasjonal politikk, Utenrikspolitikk | , , ,

7 kommentarer »

  1. Tack för vänliga ord, Kjetil. Jag kan i förtroende berätta för dig (för det är väl bara du och jag som läser detta…) att det enda politiska parti jag någonsin tillhört är, i min ungdom, Moderaterna (Høyre) – jag var styreleder i en skolförening. Att jag inte står på den punkten politiskt längre betyder inte att jag befinner mig så långt ut på vänsterkanten heller, som någon debattör menar sig «veta». Jag är en klassisk socialliberal, med en kulturkonservativ syn i den meningen att jag tror på att kultur bär på och förvaltar värdier (människovärde, bildning, kultur i en djupare mening som inbegriper en känslighet för hur världen förhåller sig intellektuellt och sanseligt). Men därmed menar jag inte att kulturen ska cementera synpunkter, eller konservera ett samfund. Kultur är – och har i realiteten alltid varit – utfordrande. En gång utfordrade den de få, därför att kulturutrycken i hög grad var ett uttryck för de priviligierade (jag tar mig friheten att här tala om den klassiska kulturen snarare än folkekulturen). Idag utfordrar den långt fler. Det gör kulturen – den lite smalare del av kulturen som bland annat bildkonsten utgör – särskilt intressant i våra dagar, inte mindre intressant som många tycks tro.
    En förutsättning för att ta till sig konst/kultur idag är att man är beredd att pröva olika ståndpunkter och perspektiv, ofta ståndpunkter man inte nödvändigtvis delar eller ens övervägt tidigare. Öppenhet, helt enkelt.
    «Flaggdebatten» handlar i grunden inte om (borde inte handla om) en nationalsymbol, och inte heller om de värdier vi lägger i den. Det är klart att vi behöver nationalsymboler i många sammanhang. Det är praktiskt med ett flagg, och det väcker många känslor, ofta av fellesskap. Men jag tänker mig att vi måste kunna arbeta med andra uttryck för fellesskap än just nationalsymboler, om vi händelsevis inte känner oss komfortabla med dem – och det finns det många som inte gör. Vad jag vill säga är att flagget inte kan ersätta den generella fellesskapen människor emellan, och det är snarare den rollen som en kulturinstitution bör ha. Uansett om du identifierar dig med ett flagg eller ej, är detta ett museum som möter dig för en eller annan form av samtal. Vi behöver inte dela lojaliteten till en nation för att mötas på ett konstmuseum, men vi förutsätter respekten för den enkeltes mänsklighet, och vi möter varje besökare med en förväntan att de är nysgerrige, sökande, intresserade – för det vi erbjuder dem är ofta något de ännu inte övervägt, vetat att det funnits, eller ger uttryck för en synspunkt de inte fullt ut – eller alls – delar.
    Demokratins essens är inte respekten för nationens symboler, utan för den enkeltes människovärde.

    Kommentar av Pontus Kyander | 24/07/2012

  2. Jeg synes Kyander er et friskt pust i Trondheim. Han evner å se arbeidet sitt fra et større, internasjonalt perspektiv. Selv arbeider jeg med forskningskommunikasjon ved Det medisinske fakultet, NTNU. Da jeg flyttet hit for fire år siden, merket jeg en litt for stor beskjedenhet, en ‘lillebrormentalitet’ sammenlignet med Oslo. Mens folk i Oslo tenker at alt vi gjør er regionalt fordi det er utenfor Ring 1. Nå er jo medisinsk forskning i stor grad internasjonalt og forskerne jobber på tvers av landegrenser. Så min jobb å formidle dette er på den internasjonale arena i tillegg til det regionale og nasjonale. Så også med kunst og kultur. Jeg mener Trondheimsmiljøene har gode forutsetninger til å være internasjonalt relevant både innenfor forskning og kultur med eller uten norsk flagg.

    Kommentar av Anne Steenstrup-Duch | 24/07/2012

  3. Di politisk korrekte fitte. Fytterakkeren for en forbannet idiot. Du og svensken er mindre verd enn rotter

    Kommentar av Anti-Kjetil | 24/07/2012

  4. Anne Steenstrup-Duch. Antinorske drittsekk

    Kommentar av Anti-Anne | 24/07/2012

  5. De to siste innleggene burde jeg vel strengt tatt fjernet på grunn av sin mangel på et anstendig språk. Men jeg lar dem stå fordi de så klart demonstrerer behovet for den debatten Pontius Kyander har dratt i gang.

    Kommentar av Kjetil Utne | 24/07/2012

  6. Står de frem med fullt navn, så kan jeg svare dem også. 🙂

    Kommentar av Anne Steenstrup-Duch | 24/07/2012

  7. vet hva man risikerer ved å stå frem med navn om man kritiserer dere antinorske islamisttilhengere

    Kommentar av Anti-Anne | 25/07/2012


Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter picture

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+ photo

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s

%d bloggers like this: